”I am so happy to be here”

Sollentuna herrar har gjort sin bästa höstsäsong på många år och bl.a. kvalificerat sig till Volleybollens Grand Prix (GP) för första gången sedan säsongen 2010/11. Vad ligger bakom denna förvandling, frågar vi några inblandade personer?

Först ut är Christer Hällgren, sportchef.
– Lauri Hakala är det enkla svaret på den frågan, säger Christer utan att tveka. Lauris ankomst till Sollentuna och svensk volleyboll är den största bidragande orsaken till herrlagets framgångar och kvalificeringen till GP. När vi rekryterade Lauri under sommaren 2017 så var målet givet. Sollentuna ska vinna SM-guld igen inom en snar framtid. Vi insåg att vägen dit var lång och för att nå det målet måste vi först etablera oss som ett semifinallag eller kvalificera oss till GP. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt redan första säsongen så resultatet i år överträffar alla mina förväntningar och orsaken heten Lauri Hakala. Det han har åstadkommit med laget på den här korta tiden är fantastiskt. Jag har stort förtroende för honom och den förändringsprocess vi inlett. Hur långt den tar oss första säsongen återstår att se.

Vad säger då huvudpersonen själv, Lauri Hakala om den första tiden i Sollentuna?
– I am so happy to be here! Jag har sagt det flera gånger till spelarna under höstsäsongen, men det förtjänas att sägas fler gånger – I am so happy to be here. Jag älskar klubben och spelarna för deras lågmälda passion och de värderingar vi delar. Jag förlorar hellre matcher med det här laget och för den här klubben än jag vinner matcher med andra lag och klubbar som jag sett under min tränarkarriär. I am so happy to be here. Utanför volleybollen så har jag även haft förmånen att hålla externa föreläsningar för Stockholms näringsliv, t.ex. Awapatent och IF, och det har varit mycket tillfredsställande för mig. Det är nämligen så att de principer jag jobbar efter även fungerar utanför idrottsvärlden och därav intresset från näringslivet.

Vilka är de största bidragande orsakerna till era framsteg och resultatmässiga framgångar under hösten?
– Spelarnas passion för det vi gör och de värderingar vi jobbar efter är det enkla svaret.
Vilka förhoppningar och mål har du inför GP och resten av säsongen?
– Vi har nått säsongen första uppsatta mål genom att kvala in till GP och det är jag mycket stolt över. Jag har haft möte med spelarna och satt upp nya mål inför vårsäsongen. Vad gäller GP så kan vi inte ha något annat mål än att vinna. Vi är två matcher ifrån att vinna ett mästerskap och det är inte alla spelare förunnat att befinna sig i den situationen. Det ska bli spännande att se hur spelarna hanterar den situationen då det är en ny upplevelse för många av dem.

Vilken nivå håller svensk volleyboll, tycker du?
– Jag måste erkänna att jag är positivt överraskad över kvalitén eller rättare sagt över det stora antalet bra svenska volleybollspelare jag sett under året. Det finns en pool av talanger här som borde göra det möjligt för Sverige att kvala in till EM i framtiden. Allt som krävs är att man ger talangerna tillgång till bra träning och att fler av talangerna tar sig utomlands och spelar i tuffare ligor. Jag har sett många spelare under året som absolut bör kunna spela i exempelvis finska elitserien eller i tyska bundesliga, nu eller inom snar framtid.

Slutligen, grattis till utnämningen som assisterande coach för finska damlandslaget!
– Avsikten har alltid varit att jag skall jobba med nåt landslag under sommaren 2018. Förra sommaren var jag med det holländska damlandslaget och kommande sommar ska jag alltså vara med det finska damlandslaget. Både jag och klubben är glada att vi har hittat den här lösningen och det är naturligtvis extra speciellt för mig att få representera mitt fosterland. Jag är en stor patriot. Jobbet i ett landslag är lite annorlunda jämfört med att jobba i ett klubblag, men människor är mestadels lika och volleybollen är densamma. Vi möter bl.a. Sverige i vår kvalgrupp och det ska bli spännande att få se den svenska supertalangen Isabelle Haak i aktion. Hennes framfart i den italienska ligan har inte undgått mig under min tid i Sollentuna.

 

Foto: Robert Engström och Håkan Wendler